27. mar, 2017

Filosofi av Martin Buber

Det är så sällan jag läser sådana bok. Jag tycker om att läsa poesi. läsa långsamt och alla orden smäller in. Typ samma process som övande.

Jag har inte kunskap av filosofi. Men jag ville lära om hur mäniskor skapar relationer av godhet.

På Slussen i Stockholm finns gammal bokafären. Jag brukar gå dit och vara där och njuta av den lyxiga meningsfull tunga och dyra böcker från golv till 4 meters taket. Jag berättade som den är. Jag trodde att det är något strax psykologiska område. Men gubben ta fram långa stege och gick upp på längst uppe. Jag råkade säga, " Vill du ha hjälp!?" Gubben skrattade. 

Förstås jag köpte på svenska, och idag fick jag på Japanska. 

Jag har inte läst ännu. Men redan fullt med spänning av längtanfull.

 

Värsta jag vet hittils av mina erfanheter är, att man besatt av situationen, att behandra andra som inte finnas. Förstås det finns mycket värre saker i värden. Men jag berättar om mig själv. Jag har upplevt så tufft när jag fått behandrat av ingen. 

När jag var typ 13års older spelade jag redan slagverk men på blåsorkester i skolan efter alla har avslutat dagens studier. Det fanns måbga aktivitet såsom fotballs klub, kaligrafi klub, teater klub, baseball klub, vallyball klubb osv. 

En dag på lördag eftermiddag fick jag längtan av att vara hemma. Jag var lite ynkligt tror jag. Och mådde inte frisk. Så jag lämnat meddelande till dirigent som var musikklass lärare och cycklade hem. När jag kommit hem så slappnade jag av från hemma längtan och vila.

Men telefonen ringde. Min blåsorkester kompisar som ringde. De var känd för att vara tuff och lite machostil på elak sätt. Det sa på luren "Alla äldre medlemmar är jättearga på dig för att du har åkt hem! kom tillbaks." Jag blev rädd. Bara 1 eller 2 års skilnad men fanns otroligt hierarki mellan första året och andra och förstås den äldst är alla rädda. Grät och nervös cycklade jag tillbaks till skolan. De tittar inte mig. Inget ord eller ögonkontakt. Repade då 2 timmar och jag var jätteräddd vad som ska hända efter repet och när dirigent lämnade.

En kille som var 1 år äldre som spelade baritonsax, sa till mig, "Du ljug, ellerhur." Det var bestämt röst av honom. Alla andra tittar inte och bara viskade med varandra. 

Jag skulle ha slutat klubben direkt. Så gör man INTE!

 Men varför slutadejag inte? Jag fattar inte. 

Jag ska tänka.....