1. apr, 2017

April redan!

Finlands båtn tutar. Dimmigt ute.

Om sorgen förvandrar till vackra ton... Egentligen fruktansvärt arbete. Hur och var kan man nå. Hur kan man signalera till andra folk kring eller publiken. Min vän sa till mig, "Ditt sätt att leva är allt musik. Måste vara tufft. Men jag får hlälp av ditt musik". jag har inte märkt så, men jag känner att mitt övande är något strax meditation. Mot mina svagheter, oroheter och glädje. Jag delade genom min musik tillsammans med mina elever framtill förra sommar. Nu är jag helt själv i mitt studio hela dagen, hela veckan, hela månader. Jag känner ensam och ledsen ibland. Men ofta tänker inte så negaivt längre. 

Min barndoms favorit animation heter Doraemon. Doraemon kom från 2110 talet för att hjälpa sin väns barnbarnsbarn. Nobita heter pojken. Han är svag, rädd, mobbad av kompisar. Doraemon dykte upp plötsligt från Nobitas byrå på hans bord. Där kan man åka till framtiden. För Nobita är att öppna och se andra värden så han känner inte svag längre. Han plötsligt märker att Nobitas värden är liten. Han blir mer omtänksam stark och kan säga ifrån.

Noter är för mig kanske så. en Byrå till framtiden som man upptäcker nya världen. Blir stark o modigt. Utvecklande. Jag vill dela med er om ni har en lucka som är tomma eller inte upptäckt av sig själv.  Och kan lita på dina egna känslor och bemöta den. 

Musiker är inte egentligen vad de spelar. Det är hur vi spelar. skapa rum. Skapa trohet. 

Ta bort onda, ta bort sorg. Förvandla till vacker ton. Vi delar den momentet. Om jag känner att jag kunde nå er på något sätt då är jag så lyckligt.

 

Ha de så fin helg. Någon tittar o känner dina hårda arbete, situationen. Jag tro på det.